Fan-Fic
Här är en Fan-Fic jag har skrivit. Kommentera gärna och säg vad ni tycker! Det är "fortsättningen" på Breaking Dawn och den är ur Alice perpektiv. So, what ya think?
Kapitel 1
När jag såg in i hans guldbruna ögon kände jag mig hel. Jag kände att han var det som man kallade för ”sin andra hälft”, jag kände hur det rusade under min bleka, stenhårda hud. Jasper var allt. Han gav mig en liknande blick när han kände min kärlek. Min Jasper var allt. Precis allt.
Jag gick till hans sida, där jag hörde hemma, och fattade hans hand. Den var lika kall som min. Jag kände mig kärleksfull och det rusade fortfarande under huden. Det var underbart.
Bella och Edward stod och lagade mat till Renesmee, deras dotter. Jacob hade precis åkt iväg för att hämta henne. Jag ansträngde mig för att se henne, men antagligen var hunden redan framme. Jag visste att Edward hörde mig.
Jag ser ingenting.
Han såg det antagligen som ett gott tecken, men man visste aldrig. Han var till och med överbeskyddande när det gällde Renesmee än med Bella, ja, det var möjligt. Han läppar särades i ett brett flin.
”Vem sa något kul?” undrade Bella.
”Alice” sa han. Bella gav mig en undrande blick som jag viftade bort.
Jasper svängde av på den lilla uppfarten mot huset, han gasade och längtade efter mig. Det visste jag, för jag såg vad han skulle göra när han kom hem. Han kollade klockan, halv tre. Sedan steg han ut ur bilden och gick in mot mig.
Jag kollade klockan, kvart över två. Inte långt kvar innan jag fick se min solstråle. Sedan försvann all framtid; Hunden och Nessie var här.
Renesmee kom först in i huset, men Jake var inte långt efter, och stanken slog emot en. Den luktade som en unken, blöt hund. Jag koncentrerade mig på Renesmee, men kunde bara se de chokladbruna ögonen och bronslockarna. Hon var så lik Bella. Hon var så lik Edward. Men blodet rann i hennes ådror, och det pulserade stark när Jake var i närheten. En sak jag visste att varken Edward eller Bella gillade. Men vad hade hon på sig?
”Nessie…” började jag och gav hennes kläder en menande blick. ”Vad har du på dig?"
Renesmee såg uttråkad ut. ”Vad är det för fel på joggingbyxor?”
Hon visste precis vad jag tyckte om joggingbyxor. ”Allt” svarade jag, men jag bestämde mig för att lämna det. Jag såg på klockan, fem minuter kvar.
Renesmee och Jake slog sig ner vid matbordet. Bella serverade dem. De åt upp omeletten. Jake med rynkad näsa, inte för smaken men jag antog att han inte var speciellt förtjust i doften.
Nu hörde jag däck mot asfalt, de brummade och föraren rusade motorn. Sedan svängde bilden av på den fem kilometer lång avfarten. Jasper var här när som helst. Jag gick ut för att möta mitt mirakel, han kom ensam. Rosalie tänkte följa efter men Edward stannade henne och sa att vi ville vara ensamma. Han hade rätt, det ville vi.
När han klev ur bilen fylldes hans ögon av kärlek och det rusade under min hud, jag ville röra honom så jag drog mig mot hans höll i mänsklig hastighet, han också. Vi mötes en bit från den silvriga Volvon. Mina läppar träffade hans med en träffsäkerhet som kunde jämföras med att kasta en basket boll från andra sidan planen och träffa. Det sjöd inom mig av lycka. En vecka utan min prins. Utan min andra hälft. Men nu var han tillbaka. Min älskling.
Han avbröt kyssen när han uppfattade någons känslor inifrån. Han rynkade pannan.
”Vad är det?” frågade jag.
”Renesmee är äcklad.” svarade han med ett flin.
”Vi kanske ska gå in då.” sa jag motvilligt.
Han la armen runt min midja och viskade i mitt öra ”Jag älskar dig.”